hmm hmm *funderar*

Känner mig helt låst!
Nu borde jag ju tänka att jag har massa tid till att fixa med saker som jag annars inte skulle ha hunnit med. Men istället så sitter jag nästan bara och stirrar in i en vägg (förutom nu).

Jag behöver trygghet och stabilitet. Inte någon som hela tiden inte vet vad han vill. Osäkerhet i ett förhållande kan döda vilket förhållande som helst. Man tänker kanske för mycket på den andra istället för på sig själv. Man vill inte såra. Vad är då bäst? Att hålla sig kvar för att man inte vill såra...det tar slut till slut iaf. Speciellt om det är grundat på att inte såra den andra. Det bästa är i detta läge att ta reda på exakt vad man själv vill. Man sårar bara mer om man håller fast vid något för att inte såra den andra för att man själv inte kan bestämma sig.

En stor rädsla för att såra....leder bara till att man sårar mer.

Så med andra ord börjar ju såklart jag tvivla också. Vill jag ha ett förhållande byggt på enbart osäkerhet. Osäkerhet för sina egna känslor (J) och den andras känslor (jag). Kommer jag kunna lita på att hans känslor någonsin är äkta, när det hela tiden har varit osäkert mellan oss. Jag får i sådana fall beskriva det väldigt tydligt för honom att vill han ha mig då får han tusan i mig bevisa det också. Jag tänker inte ge mig till honom så lätt om han nu skulle ha kommit på att han vill ha mig....eller ger han upp helt då?

Det får bli lagom. Så får vi se hur det blir.....