Min underbara söta goa katt har problem. Jag är enligt henne borta för mycket. Det bästa för henne vore om jag var hemma dygnet runt.
Ringde veterinären för råd. De hade inget mer att komma med än allt jag redan provat. Katthem förslog hon att det skulle inte fungera för henne heller då Smulan är så känslig. Att leta efter någon som tar hand om henne är kanske inte heller det bästa för man vet inte hur hon kommer få det där. Eftersom hon behöver nån som är med henne hela tiden. Veterinären avslutade samtalet med att när du har bestämt dig så är det bara att ringa ner så bokar vi en tid. Just nu känns det som att det är den ända utväg jag måste ta. Men det är bara för soooorgligt! Jag bölar så fort jag tänker på att jag måste avliva min goa Smula. Och hur skulle Sture må om han blev ensamkatt? Måste jag kanske göra om hela hemska proceduren med honom oxå? Jag är inte hemma tillräckligt längre för att ha katt. Under studieperioden var det ändå ok nu är det inte så ok längre. Jag har heltidsjobb umgås med vänner familj och pojkvän. Att lämna honom ensam om dagarna skulle kännas för elakt. Det var ju därför jag skaffa 2 katter för att de alltid skulle ha varrandra. Min plan var att alltid ha katt och är de bara 2 så mår de bra. Men så blev det ju inte med Smulan och nu står jag snart kattlös. Ensamt, sorgligt och ingen som värmer en om nätterna.
Hemska tanke men det kanske är det bästa för alla....
